På ostadiga ben anfaller vi världen!!! Eller åtminstone så försöker vi det! Att försöka anfalla ett syskon och stupa strax innan målsnöret...så ser vardagen ut just nu. Mamma får sig en omgång ibland hon med.
Bisse han är den coola äventyraren, tyst och lugn, dock ständigt på upptäcktsfärd, klättrar och utforskar allt i hagen.Eller sitter och iakttar...gillar händer som kommer och smeker, men har långt till sitt spinnande. Så tvärcool och trygg.
BideSvartvide är den keliga, den mest kontaktsökande lilla underbara varelse jag någonsin träffat ! De få gångerna han piper är det pga att han vill ha mer uppmärksamhet, annars är det enda ljud man hör från honom spinnandet.
BlåBaldersbrå är killen "inbeetween" de andra två, lite mer spinnande än Bisse men inte i klass med Bide. Han är Alexanders favorit.
Bilja är fortfarande piplisan i gänget och går under namnet Skriklija istället för Tigerlilja.Hon är virrpannan i gänget. Hon vet inte riktigt vad hon vill...ska man mysa hos mamma eller matte. Kelar man inte tillräckligt med henne då hon är hos en, så piper hon...men en kelig och go tösabit är hon. Hon är mammas & mattes tjej... Bilja och Bide tycker om att pussas med matte också...suck va rart !
Tänderna bryter fram och de har blivit avmaskade för första gången. Mjölken flödar, och då menar jag bokstavligen flödar!!! Där Flora ligger är det blött, rör man juvren sprutar mjölken ut...
Bisse är, naturligtvis, den som först upptäckt mammas mat- och vattenskålar. Han lapar i sig vatten för fulla muggar...men modersmjölkersättning vill han ännu inte ha.
Jaa, vad mer finns att säga? Deras utveckling är otrolig!! Jag ser skillnad från dag till dag, och då inte bara på motoriken, utan också utseendemässigt. Öron och huvuden framträder, svansarna växer på längden och är inte längre bara upp i topp, utan kan också avspegla humöret lite mer. Vill man vara ifred från busiga syskon, så syns det på svansen. Det har börjat krumma sina ryggar under sina raider mot varann, öronen har likaså blivit en mer betydande del av kroppsspråket.
De ska snart, till min förtvivlan, flytta ut från sovrummet och ner på nedre våningen. De behöver komma ännu närmre alla vardagliga ljud. Flora och Mimas har blivit såta vänner! Hon godtar helt att Mimas pysslar med de små, det är underbart att se de två damerna med kattungarna! När Flora pratar så svarar Mimas och vice versa...iiii jag blir så glad!
Kattungarna är 3 veckor och 5 dagar på korten. |